Artiklar Krönika Sverige

Vi borde kunna avkräva en grundläggande patriotism av våra riksdagsledamöter

Krönika: Mattias Karlsson, gruppledare för Sverigedemokraterna i riksdagen, höll under partiets sommarfestligheter i Sölvesborg i sommar, ett riktigt uppskattat och patriotiskt tal. Det var uppfriskande att höra en politiker tala om Sverige på det sätt som han gjorde, istället för att kritisera sina motståndare, och visst hade man velat se mer av det bland andra riksdagsledamöter.

Det var många som lyssnade till Mattias Karlssons tal, med stor och nästan högtidlig förväntan. Trots att samhällsutvecklingen i sig är tillräcklig som argumentation mot sittande regering, valde Karlsson att tidigt i talet markera att han inte hade tänkt lägga energi på att kritisera sina politiska motståndare, utan istället fokusera på positiva saker om Sverige. Ett intressant och efterlängtat grepp, som ökade intresset hos publiken. Han sa förvisso att om ”om utvecklingen tillåts fortsätta som den gjort de senaste decennierna, så kommer vi till slut nå en punkt där det inte finns någon svensk nationalstat längre”. Men han följde snart upp det med att förklara hur kritiken mot vänsterliberalerna alltid är sekundärt till vad han känner för sitt land.

Talet handlade sedan i mångt och mycket om positiva saker rörande svenskt kulturarv och svensk kulturhistoria som Mattias Karlsson valt att lyfta fram. Händelser och historia som beskriver Sveriges långa traditioner och anor över världen. Han nämnde t ex att den romerske historikern Tacitus bok, Germania, beskrev svenskar som skickliga skeppsbyggare och sjöfarare redan för tusentals år sedan. Att goterna som besegrade det romerska imperiet räknade Sverige som sitt ursprungsland och att det enligt Nestors-krönikan var svenskar som grundat Ryssland.

”Hade fler av Mattias Karlssons kollegor i riksdagen, i de andra partierna, känt för Sverige och för svensk historia såsom Karlsson gör, hade säkerligen ansvaret för landets utveckling varit ett annat.”

Som en referens till nutidens populära samtidsdebatter nämnde han också att den tyske historikern Adam av Bremen på 1000-talet omnämnt svenskarna som ”oerhört gästfria, men stenhårda mot brottslingar, i synnerhet mot våldtäktsmän, och som ett folk som brydde sig mycket mer om heder och ära än om guld, juveler och ett skrytsamt leverne”. Och att Sverige redan för 1000 år sedan beskrivs som ett land där folkviljan styrde, och där kungarna anpassade sig för att inte vräkas från tronen. Tänk om vi hade haft kvar mer av det idag?

Den här texten ger inte alla referenser rättvisa, de är för många för att alla ta del i en recension, även om de alla var intressanta och säger mycket om vår kultur och historiska bakgrund. Men sammantaget beskriver dem, förutom Mattias Karlssons djupa intresse för svensk kultur och kulturhistoria, också en politiker som kan redogöra för vad han får uppdraget att förvalta, och hur han förstått att vår historia hör ihop med våra framgångar. Hade fler av Mattias Karlssons kollegor i riksdagen, i de andra partierna, känt för Sverige och för svensk historia såsom Karlsson gör, hade säkerligen ansvaret för landets utveckling varit ett annat.

Politiker som inte bara ser det som sin uppgift att progressivt ta sig framåt, att förändra och nyskapa, behövs mer än vad man kan tro. Politiker som inte tänker på var och vad de kommer ifrån, vad som givits dem av tidigare generationers arbete och uppoffring och vad de har att förvalta, tenderar att glömma bort betydelsen av vår historia. Vanskligt. Inte minst när vi vet hur vår kultur över tid skapat möjligheterna till den sammanhållning, identitet och gemenskap som ackumulerats och lagt grunden till allt från demokrati till välfärd. Som konservativ är det därför lätt att önska att alla riksdagsledamöter, oavsett parti, hade det mått av patriotism och fosterlandskärlek som Karlsson visar.

”Min slutsats? Det var helt klart ett fantastiskt tal, det måste till och med Karlssons politiska motståndare hålla med om. ”

Men Mattias Karlsson avslutade talet med en betydligt mer personligare och känslosammare aspekt på samma sak. Han sa att hans patriotism och fosterlandskänsla ger honom en ”djupare mening” med tillvaron, och att det får honom att känna sig del av något större. Att han ”håller arvet av mina älskade, bortgångna morföräldrar levande och att jag för vidare något oerhört värdefullt och unikt till mina barn och barnbarn”. Min slutsats? Det var helt klart ett fantastiskt tal, det måste till och med Karlssons politiska motståndare hålla med om. Det var ärligt, personligt och slagkraftigt på samma gång.

Det sägs att alla är konservativa i frågor som de kan mycket om. Att ju mer insatt man är i ett ämne, desto mindre benägen är man att göra radikala och hastiga förändringar av det. Då känns det inte orimligt att avkräva våra svenska riksdagsledamöter en grundläggande patriotism och förståelse av Sverige och svensk historia – idag finns det bara bland enstaka ledamöter i enstaka partier. Omvandling eller förvaltning, globalism eller nationalism.. Det är svårt att släppa tanken på hur mycket bättre Sverige faktiskt hade kunnat vara om vi alla hade haft samma fosterlandskärlek som Karlsson.

Redaktionen. Inläggsfoto: Tv Creative Commons/Politikerveckan i Almedalen. Th Pixabay.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s